får skit hela tiden för den gamla ida jag var.

de är klart jag saknar att vara henne då allting var så sjukt jävla roligt. älskade verkligen livet den stunden.

men jag har mognat på igentligen ett bättre sätt då jag tänker mer på andra, och jag är inte dum mot folk längre för att jag tycker de är kul. som då.
om jag kommer bli den personen tror jag då inte, då jag nu vet hur de känns, de som jag gjorde mot alla andra människor. saknar de gamla som fan! igentligen men jag har börjat öppna ögonen och insee att livet är inte en dans på rosor. inte då man hete ida. honbah var en helt annan grej då jag fick allt serverat på ett siverfat, som jag ville ha det! jag vet inte riktigt vad som gick snett.. carma its a bitch?

sen har ju utseendet även förändrats, och om de förändrats på ett bättre sätt är väl upp till er.
själv vet jag inte vad jag tycker då jag älskade min bitchiga blonda sida. men trivs även nu i de bruna.
jag är nu som ni förstått en ny människa. på bra & dåliga sätt!