Sjukskriven
Jag lovar er, det är svårt att skriva det här inlägget... Jag har ju faktiskt bara en arm att skriva med den andra är kaputt, bruten. Eller ja, inte helt men en fraktur.
Åkte av Cosmo i Torsdags och han trampade mig på armen samt sparkade ut en tand på mig.
Jag mår bra fysiskt ändå, men det gör ont inom mig att kolla i spegeln och se ut som ett fuck med lite sår i ansiktet och en halv tand. Det är jobbigt att känna sig ful, jag vill helst inte le.
Ibland glömmer jag bort att jag är så ful i munnen så jag får en chock varje gång jag kollar i spegeln, och jag lovar er att det gör ont som fan i hjärtat..
Åkte till tandläkaren igår där förlängde dom min tand bara typ en millimeter och skyddade pulpan med plast eftersom det var öppet och gjorde väldigt ont, nerven sitter ju där.
Min andra tand är lös, den gjorde dem ingenting åt utan jag ska komma tillbaka om 2 veckor så ska dem kolla om den växt fast rätt igen.
Om ca 4 veckor ska jag hem till Skelleftå då ville dem att jag skulle fixa den fula halva tanden där. Det blev tydligen krångligt för skånskatandvården att göra det här eftersom jag är skriven i Skellefteå/Burträsk...
Så ca en månad ska jag gå och känna mig fett jävla ful... Får inte jag ut fett jävla mycet pengar för detta blir jag arg som fan.
Ögonfransförlängning
-citated by me 2010
I ♥ MAKE UP
Hela mitt liv har jag alltid älskat smink, redan när jag gick på dagis ville jag bära smink. Kanske inte de lämpligaste men det var verkligen så. Sedan när jag var runt 10 kanske så var denna "fjortis tid" inne då alla tjejer sprang runt med blont uppruffsat hår, idomin på läpparna vitögonskugga längst in vid ögonen och såklart massor utav fondation och brunt puder. Såklart så såg till och med jag ut så, vid 10 års ålder. Hehe tur de flesta växt ifrån den tiden!!
Jag tycker fortfarande om att sminka mig, det är verkligen något jag tycker är roligt! Dock så är jag inte beroeende utav smink, vilket man faktiskt kan bli. De dagar man måste sminka sig för att visa sig bland folk, ja då är man beroeende! Jag kan gå osminkad i stortsätt överallt och ändå trivas, och det känns jätte skönt!
Jag sminkar mig oftast för att jag som sagt tycker att det är roligt men även för att få en liten ego-boost!
Jag sminkar mig oftast för att jag som sagt tycker att det är roligt men även för att få en liten ego-boost!
Jag har fått i uppdrag att sminka min kompis till hennes student nu i år, kommer bli jätte roligt!
Men är lite nervös faktiskt, det är inte lika lätt att sminka andra som sig själv...
Men är lite nervös faktiskt, det är inte lika lätt att sminka andra som sig själv...
i love my action face
Kan inte få nog utav mina "ridface" som jag får då jag rider. Vettefan hur jag riktigt gör, men jävligt roligt är det iallafall.
Det kan förstöra många fina bilder, men what the fuck who cares. Jag bjuder på detta, det är 100% tillåtet att skratta!
Beauty is pain by RNF out now!!
In på spotify och lyssna på Rebecca & Fionas nya album, maaaassa nya låtar och jag har hittat massor utav nya favoriter! Så bra, verkligen!!!!
Några utac mina nya favoriter: Stockholm, Heavy, Cold Heart, Dreams
Hur lång är jag?
Fick en fråga för ett tag sedan utav någon som undrade hur lång jag är.
Det var ett tag sedan jag mätte mig men sist så var jag 170cm, så jag antar att jag växt kanske någon liten cm.
Själv så trivs jag med den längd jag har just nu och jag vill inte växa så mycket mer.
Jag har ganska långa ben och inte så mycket överkropp.
Matchar in mig rätt bra på de flesta hästar, blir varken förstor eller för liten. (ja, klart jag blir förstor för en A ponny...)
Det var ett tag sedan jag mätte mig men sist så var jag 170cm, så jag antar att jag växt kanske någon liten cm.
Själv så trivs jag med den längd jag har just nu och jag vill inte växa så mycket mer.
Jag har ganska långa ben och inte så mycket överkropp.
Matchar in mig rätt bra på de flesta hästar, blir varken förstor eller för liten. (ja, klart jag blir förstor för en A ponny...)
Här är jag på Loppan som är C-ponny^
Här är jag på Kozca 160cm^
Och här är jag på Cosmo 170cm^
Preliminärt antagen
I fredags så fick jag brev i från skolan jag sökt till som första val, det känns så himla roligt att jag är antagen.
Dock är det bara peliminärt men ändå, jag är nära nu och med lite mer tur så åker jag och Cosmo ner till skåne i höst.
Detta firades med bakadpotatis & skagenröra!
Musik just nu!
Positivt
Mitt i allt mörker tänkte jag att jag lika gärna kan dra upp de positiva sakerna i mitt liv just nu, vilket är kanske lite roligare att läsa om!
Jag har beställt mina yran biljetter som kostade upp mot 1000 spänn. Det var nog de bästa köpet jag gjort på väldigt länge. Brännbollsyran äger rum 30-31 maj då jag har både hemmatävling & klassresa.. Men wooopsi tyvärr så är brännbollsyran snäppet roligare, och det är ju faktiskt bara en gång per år!
Jag har beställt mina yran biljetter som kostade upp mot 1000 spänn. Det var nog de bästa köpet jag gjort på väldigt länge. Brännbollsyran äger rum 30-31 maj då jag har både hemmatävling & klassresa.. Men wooopsi tyvärr så är brännbollsyran snäppet roligare, och det är ju faktiskt bara en gång per år!
Sedan en annan rolig sak är att vi gjorde ett nationellt delprov i svenska i måndags och idag så sa min lärare åt mig att han ville prata med mig i enrum, trodde såklart att de va något jag gjort då som vanligt men de han ville säga var då att jag hade fått A på provet, det motsvarar alltså MVG. Fatta hur kul det kändes. Har ett till delprov imorgon och hoppas verkligen det kommer gå lika bra!
Sedan så vill jag bara säga tack till er mina vänner som ställer upp för mig, ni må vara få men ni betyder mycket för mig. Ingen nämnd ingen glömd. i love u guys.
Sedan så vill jag bara säga tack till er mina vänner som ställer upp för mig, ni må vara få men ni betyder mycket för mig. Ingen nämnd ingen glömd. i love u guys.
Vill bli bäst utav alla
Måndag, har sagt det förut och säger det igen - vem är inte trött?
Kom just hem ifrån skolan och kände bara, näe idag orkar jag verkligen inte göra någonting även fast jag lovat mig själv att träna både Bella & Cosmo. Så sa även mamma att ida, du måste ta det lugnt. Håller igång med dessa hästar varje dag, visst det kanske inte är så bra att slita ut på sig som jag gör ibland.
Men jag vill bli bäst, och jag ska bli bäst. Vilket humör ja än är på, vilket väder det är, vart jag än har ont så ska jag träna. Jag ska prestera och jag ska bli bäst. Punkt.
Kom just hem ifrån skolan och kände bara, näe idag orkar jag verkligen inte göra någonting även fast jag lovat mig själv att träna både Bella & Cosmo. Så sa även mamma att ida, du måste ta det lugnt. Håller igång med dessa hästar varje dag, visst det kanske inte är så bra att slita ut på sig som jag gör ibland.
Men jag vill bli bäst, och jag ska bli bäst. Vilket humör ja än är på, vilket väder det är, vart jag än har ont så ska jag träna. Jag ska prestera och jag ska bli bäst. Punkt.
Nu ska jag ut och trimma lite, sedan blir det plugg.
MÅNDA
Hoj!
Efterskolan idag åkte jag och min braiga vän Matilda in till stan.
På inköpslistan för mig stog det snösulor och en ny tävlings-shorta, en ifrån John Whitaker följde med hem.
Sedan så vart det in en sväng på H&M också där jag köpte ett pa VANS of the wall liknade skor. Love VANS♥ måste köpa mig ett par sånna!!
Efterskolan idag åkte jag och min braiga vän Matilda in till stan.
På inköpslistan för mig stog det snösulor och en ny tävlings-shorta, en ifrån John Whitaker följde med hem.
Sedan så vart det in en sväng på H&M också där jag köpte ett pa VANS of the wall liknade skor. Love VANS♥ måste köpa mig ett par sånna!!
Önskelista till min födelsedag
För att vara schysst emot mina föräldrar så har jag inte tänkt att skriva upp något sådär jätte dyrt på önskelistan till min födelsedag.
Det jag vill ha mer än allt är en tatuering. Något som alltid kommer att följa med mig och som betyder så himla mycket.
Ett B för Bella bakom mitt vänstra öra.
Kärleken till henne är oändlig och kommer aldrig på något vis att svalna utan blir bara starkare för varje dag.
Skulle kunna tatuera in Bella i pannan och bära det med stolhet, så mycket betyder hon för mig, fast till och med mer.
Men bakom örat skulle sitta perfekt, ett fint litet krusidulligt B. Så himla vackert!
Det jag vill ha mer än allt är en tatuering. Något som alltid kommer att följa med mig och som betyder så himla mycket.
Ett B för Bella bakom mitt vänstra öra.
Kärleken till henne är oändlig och kommer aldrig på något vis att svalna utan blir bara starkare för varje dag.
Skulle kunna tatuera in Bella i pannan och bära det med stolhet, så mycket betyder hon för mig, fast till och med mer.
Men bakom örat skulle sitta perfekt, ett fint litet krusidulligt B. Så himla vackert!
Varför vågar aldrig någon säga någonting?
Ni kan förbereda er inför ett rörigt inlägg, för jag vet inte ens vad jag vill ha ut med detta inlägg.
Jag är bara så trött på alla, så därför känns det bara som att jag vill skriva ut lite hur jag känner just nu.
Jag är bara så trött på alla, så därför känns det bara som att jag vill skriva ut lite hur jag känner just nu.
Det jag är trött på är folk som aldrig vågar säga emot, folk som inte vågar stå upp för sina vänner, eller folk som kanske inte ens vågar stå upp för sin egen familj.
Jag är uppfostrad i en familj där man alltid skyddar den andre, även om det kräver att man själv får ta sparkarna i magen.
Jag är uppfostrad i en familj där man alltid skyddar den andre, även om det kräver att man själv får ta sparkarna i magen.
Tidigare några år tillbaka var jag ofta i konflikter med lärare osv och såklart så blev ju mina föräldrar inblanade. Mina föräldrar lyssnade alltid på min verison utav det hela och om det var så att det var jag som hade rätt i det hela så kämpade alltid dem för att jag skulle få rätt också. Men det fanns ju också även gånger då det var jag som hade fel och då fick jag veta det också att liksom "Ida, nu hade du faktiskt fel" även om jag har riktigt svårt att acceptera att jag gör fel. Det är bara sån jag är.
Men det jag skulle vilja säga om den grejen är att det faktiskt inte är så många föräldrar som gör så, alltså lyssnar på sina barns versioner och stöttar dem. Varför? Jag vet faktiskt inte. Men det var ofta det hände så för mina vänner, och det händer fortfarande.
Sedan en annan grej... När vänner inte stöttar varandra. Samma sak här, jag är van i min gamla klass i Sorsele att vi stog alltid på varandras sida. Hade en kompis en konflikt med en lärare och jag tyckte hen hade rätt, ja då jävlar käftade jag också emot läraren. Inte fan sitter man väl och håller käften?
Det är det som jag hatar med min nya klass. Ingen vågar säga ett skit och jag blir så jävla förbannad på varendaste jävla kotte. Alla tittar ner i sina bänkar och säger ingenting... Varför? Det är ju så varje gång.
Sedan nu när jag ändå sitter här och öppnar upp mig lite om den "nya" klassen och sådär så kan jag ju lika gärna säga att jag inte alls trivs i den. Fast det kanske ni redan listat ut eftersom att ingen står bakom ens rygg, då är det inte så lätt att trivas.
Skulle jag få välja skulle jag inte tveka att få börja i min gamla klass igen, de är dom som jag har växt upp med. Det är endast dem som jag vill åka på klass resa med, det är endast dem som jag vill gå ut 9an med.
Det känns fortfarande som att jag bara är och hälsar på den här "nya" klassen och snart ska jag åka hem igen.
Det finns några personer i min "nya" klass som verkar ha något emot mig. Kan dra upp lite som har hänt... Ibland sitter det ett fet jävla lås på mitt skåp som lärarna ibland får knipsa upp, ibland har jag fast tryckta mackor på skåpet och har även fått blöta tamponger i min väska som jag märkte då jag kom hem och skulle packa upp väskan, jag har även fått kommentarer på ask där det står tillexempel att alla vill att jag ska byta skola och att alla hatar mig. Och har även fått lappar i skåpet någongång där det står "//alla i klassen"
Är detta okej? För ingen säger ju någonting, så det måste ju vara okej? Eller är det verkligen det? Är det jag som överreagerar? Är jag för känslig? Är det så här det ska vara?
Det som jag reagerar över mest är inte allt som händer runt mitt skåp eller på min ask utan det jag blir ledsen över är de andra som ska föreställa mina vänner, de som jag umgås med och pratar med.. - Dem som inte vågar säga någonting. De som tittar på när allt händer medans jag inte är närvarande.
Det är de som jag blir riktigt ledsen över.
Det är de som jag blir riktigt ledsen över.
Jag flyttade till Burträsk för att börja om på nytt, fixa till mina betyg som nästan låg på botten. Fixa min brutna själ och må bättre. Men hittils är det bara mina betyg som är fixade. Visst det är väl bra, men jag vill inte gå i den här klassen. Det får mig inte att må bra.
Dessa människor, så himla mycket minnen.. Shit va jag älskar dom... ^
10 saker du kanske inte visste om mig!!
Jag har diagnosen ADHD - Något jag aldrig vågat skriva ut förut eftersom det är något som jag skäms över. Många uppfattar adhd som en dampig unge typ, men adhd kan vara på många olika sätt. Det vanligaste med adhd bland tjejer är nog koncentrationen (basic, de flesta vet nog de) Sedan impulsproblem - gör saker och tänker efter. uppmärksamheten & socialasituationer. Uppfattar sig ofta som avvikande från den klassiska flickrollen. I tonåren får flickor oftare stora svårigheter i form av ångest, depression och låg självkänsla. Missbruk av alkohol och droger.
Jag har mycket fler killkompisar än tjejkompisar - Jag har alltid umgåts mer med killar än tjejer. Jag har väldigt svårt för att föra ett samtal med tjejer, jag blir nervös och ibland börjar min röst darra och jag och kan bli svettig om händerna. Anledningen till det är väl för att de flesta tjejer är väldigt "fina" utav sig, då känner jag mig "konstig" eftersom jag inte alls lever upp till den "fina flickan" och jag har ingenaning om vad man pratar om när man umgås med tjejer - eftersom jag har alltid umgåts med killar. Det jag menar med att jag känner mig konstig är att tjejer och killar pratar inte alls samma språk, och jag kan inte alls prata tjejspråk, jag vet inte alls vart gränsen går. Alltså jag vet inte vad man får säga och inte säga.Med killar vågar jag ta plats och har inte alls problem med att prata högt eller säga vad jag tycker, killar är mycket mer förlåtande, säger du fel sak vid fel tidpunkt så är det inte en sån bigdeal..
När jag började på min nya skola i Burträsk föll det mig naturligt att jag blev kompis med alla killar redan från första dagen. Sedan skulle jag vilja säga också att det är så jäkla mycket roligare att umgås med killar, dom vågar bjuda på sig själv och det händer lite mer än att borsta varandras hår och prata om killar.
Fotboll är roligare än att rida - Den meningen trodde ni väl aldrig att ni skulle få läsa. Men sanningen är att jag började spela fotboll när jag gick i femman ungefär och jag blev faktiskt ganska så duktig. Att sporta är något som ligger i blodet på mig då min mamma var gymnast, pappa var hockey-spelare och min borsa var crossförare på elitnivå. Så att sporta är det bästa jag vet och jag personligen har riktigt lätt för att lära mig då jag tycker något är roligt. Men fotboll iallafall, jag for heldre på fotbollträning än att rida. Jag längtade varje dag tills jag kunde träna fotboll igen. Men dagen kom då vi flyttade till burträsk och jag var tvungen att lämna mitt fotbolls-lag. Började träna i burträsk men ingenting var dessamma, dåligare tränare och inte alls samma roliga och bra lag. Jag la av helt enkelt.Att träna fotboll är något jag saknar varje dag.
Rebecca & Fiona är mina idoler - Men det visste ni väl reda, hoppas jag? Eftersom det har stått några gånger här i min blogg. Det är mina idoler iallafall, jag avgudar deras musik, utseende & allt annat!!Jag har bloggat i 6 år - Jag skrev mitt första inlägg på Honbah i juni år 2008.Jag har inget tålamod - Vilket är kanske den sämsta egenskapen som hästägare. Med Bella har jag världens bästa tålamod, och har nästan alltid haft. Med andra hästar så ryker min stubin nästan på direkten. Riktigt riktigt dåligt, händer för ofta att jag kokar över. Hästar testar ju hela tiden, vilket jag inte pallar.Bella är min skyddsängel - Bella hittade jag av en slump just innan den tidpunkt jag behövde henne som mest. Hon har varit den enda som gett mig motivationen till att inte ta livet av mig vid det tillfällen jag mått som dåligast. Vi har ett speciellt band jag och hon, och då menar jag speciellt. Hon älskar mig, det vet jag. Hon är faktiskt de enda i hela mitt liv har har älskat över hela mitt hjärta och det finns inget djur eller någon människa jag skulle välja före henne, vilket läge det än var.
Jag blir så jävla störd på ponnytjejer - Nu menar jag inte att det alltid brukar vara ponnytjejer/ponnyryttare men oftast. Det jag stör mig på (de enda jag stör mig på) är de som säger att de älskar sina ponnyer/hästar så fruktansvärt himla mycket, lägger ut texter på engelska där de skriver kärleks förklaringar osv när dem haft hästen i typ 1 månad. Man ba: HALLÅ du känner inte ens den här hästen?! Sedan att du älskar hästen efter några år och sådär det är ju en självklarhet. Men att du kallar den BÄSTAVÄN och sedan SÄLJER den för att du blivit för lång eller har fyllt 18, BULLSHIT - då vet du inte vad älska är, sedan vet du garanterat inte heller vad en bästavän är. Man säljer inte sina bästavänner, för alla pengar i världen. Nä, detta är vad jag tycker om den saken iallafall, min åsikt. Fine att du säljer den för att du vill utveckas och du inte kan tävla den mer för att du fyllt 18, men då är det inte din bästavän heller. En bästavän väljer man före att tävla.
Jag har bestämt vilket gymnasium jag ska gå på - Jag är inte klar med norrland, jag vill inte flytta här ifrån. Ibörjan utav nian var jag fast besluten på att flytta till skåne och gå på ett utav SRG's gymnasium i svedala/böckeberg. Men jag är alldeles för hemmakär och får hjälp med allt utav min familj så jag kan faktiskt inte tänka mig att flytta så långt hemmifrån. Så jag tänker bo kvar i norrland och har bestämt med en kompis vilket gymnasium och linje vi ska välja. Jag tror att det kommer att bli riktigt bra! Mer om det när vi båda har sökt dit!
Min största dröm är att bli känd hästbloggare - Jag har inga riktigt planer på att bli nya roffe (eller nya malin kanske låter bättre, är ju ingen kille) Min största dröm är att bli en känd hästbloggare och tjäna stora pengar därifrån. Mitt drömliv är exakt de liv Tyra Sjöstedt liver! - 1 fet hästblogg och riktigt bra hästar. Lite mer detaljerat: Köpa in unghästar med bra stam rida till dem lite och sedan sälja vidare. Ha folk som gör allt stallarbete åt mig medans jag bloggar om hur ridpassen har varit. Kunna köpa vilken utrustning jag vill utan att det svider i plånboken. Sedan ha ungefär 3 egna grymma hästar vid sidan om som redan är färdigutbilade som jag tävlar & har roligt med! Det är min stora dröm som jag ska sträva efter!
Mål att uppnå under år 2014
Har lite olika mål som jag vill uppnå under det nya året, för både Bella & Cosmo men även för mig själv också.
Tycker det är himla roligt att läsa vad andra lägger upp för mål inför ett nytt.
Så jag tänkte skriva ner mina mål så får vi se i slutet utav det här nya året vad som blev uppnått!
Jag är så nyfiken på vad detta år har att bjuda på, skulle helst vilja spola igenom året för att få se.
Så jag tänkte skriva ner mina mål så får vi se i slutet utav det här nya året vad som blev uppnått!
Jag är så nyfiken på vad detta år har att bjuda på, skulle helst vilja spola igenom året för att få se.
Ida:
- Gå ut grundskolan med betyg som jag är nöjd & stolt över
- Finna livsgnista / bli gladare / Finna mig själv
- Bättre sits!!
- Våga tävla och inte glömma banor
Bella:
- Eventuellt få en medryttare
- Starta klubbtävlingar i hopp & dressyr bara för skoj
Cosmo:
- Galoppbyten ska fan sitta
- Debutera hoppning & dressyr
- Hoppning
- Lokalt 100cm och eventuellt 110cm - Dressyr
- Klubb LB & kaaaanske lokalt
Här tävlade jag och Bella 80 & 90cm. Bella var grymmast utav alla. Dock glömde jag sista hindret annars hade vi lätt tagit hem segern. Två år sedan snart! Snygga stövlar va? ;)
Lina - jag vet att du läser det här, du som är min PT får allt ta och planera lite för mig nu! *Blink ;)*
Lina - jag vet att du läser det här, du som är min PT får allt ta och planera lite för mig nu! *Blink ;)*
Oärliga bilder
Jag har aldrig ridit på ett så dumt sätt i hela mitt liv förut dvs ryck i munnen, in me hälar osv. Men jag hade verkligen fastnat i helt fel typ av ridning då..
Bara för att få dessa kort då det ser så himla lätt och enkelt och hör och häpna HARMONISKT ut. Men så är inte faller i verkligheten...
"om jag sliter henne i munnen såhär så kanske hon sänker ner skallen (för att de gör ont) i någon sekund och då kanske Lina hinner fota en snygg bild"
Visst, det är väl egentligen en självklarhet att man lägger ut de bästa bilderna, men när man ser på resten utav bilderna "de dåliga bilderna" alltså, att hästen gapar med munnen eller kanske att händerna inte ens är jämns med varandra så tror jag att det är dags att börja fundera över hur du egentligen rider, inte bara lägga de bilderna i sopkorgen.
Efter detta ridpass pratade jag lite med Lina över hur min ridning hade spårat och vi kom iallafall fram till att Bella skulle inte få bli utsatt med den ridning jag hade fastnat i. Hon fick alltså gå i hagen med sina kompisar istället för att hon skulle få slippa de obehag som jag förmodligen gav henne.
Bella har alltid varit den hästen som alltid har velat arbeta och göra saker, men så kommer vi till de stunder då hon vägrar gå en meter framåt. Det var alltså ett rop på hjälp eller ett högt STOPP från hennes sida.
Och vi lyssnade, och det gör mig faktiskt stolt över oss!
Om hon ska ridas nu, så rids hon på ponnyhackamore eller mjukt böjligt gummibett med anatomiskt träns.
Men även om jag har en snäll utrustning nu så betyder inte de att jag fortfarande rider likadant, ner usch och fy. Jag spyr på dessa bilder. Har ändrat på mig helt när jag rider och det känns så himla bra!!
Varför jag lägger ut de här bilderna är för att jag vet att det finns så himla många andra där ute som det är precis likadant för, som fastnar i samma ridning och tror att "det är så man rider"... Tänk om!!
De fina bilderna där längst upp är inte ärliga någonstans...
Sanningar bakom Honbah.com !!!
Fick precis in en kommentar här på min häst blogg som handlade om min förra blogg Honbah.com!
För det första så vill jag säga att det här är den enda blogg som jag har skrivit ärliga saker om mig själv, som jag står för. Här har jag låtit vilken person som helst läsa om mitt liv, och om hur jag är på riktigt. Jag har alltså öppnat mig för er här och jag har hittills aldrig fått hemska kommentarer och jag har alltid känt mig "trygg".
www.honbah.com var en blogg där jag provocerade riktigt mycket. Hade det varit någon annan som hade drivit den bloggen och jag som hade varit läsare så hade jag också blivit provocerad.
Bloggen blev faktiskt riktigt stor där i slutet, det fanns till och med skvaller bloggar om mig. Haha!!
Det var riktigt kul att skriva alla korkade inlägg, men jag hängde ut mig själv (och andra) så sjukt mycket så att 99% av alla gånger så fick jag hat kommentarer.
Hade även en "spion" (om jag får kalla det så) - det var en vuxen person som satt och läste mina inlägg och sedan rapoterade till min rektor om vad jag skrev. Polis anmälningar fanns till och med på kartan den tiden.
Den här "spionen" fick jag sedan reda på vem det var, det var en utav mina vänners mamma.
Någonting jag mer vill tillägga är att allt detta drev mig till ett hemskt måeende. Om ni kollar nedan på kommentarerna så ser ni själva att det är inte så trevligt att läsa BUT i dont blame u guys.
Sedan nu i efterhand, några år sedan så inser jag faktiskt själv varför mina föräldrar kontaktade blogg.se och stängde ner min blogg. Just vid den tidpunkten så var bloggen mitt liv, det var faktiskt riktigt roligt även fast det gav sina konsekvenser, jag blev alltså galen på mina förläldrar över att dom stängde ner min blogg.
Dock hände det många gånger, bloggen startades upp igen och det slutade med samma sak igen.
Men tillslut lessnade jag på att skriva på det sättet jag gjorde, jag mådde inte bra utav dessa kommentarer eller alla rykten och skit. Men jag hade skapat allt själv så jag skyller inte på någon, men som sagt så lessnade jag helt enkelt på detta, jag blev en hästtjej..
Dock så blev ju ingenting konsekvens löst som jag skrev tidigare, jag har ju inte haft så bra rykte i Sorsele tex så allting har ju satt sina spår.
Det har hänt väldigt mycket där emellan, det var inte så att jag bara blev en hästtjej och allting vart så bra och ingen sa ett ord om det där nå mer, utan allt har satt sina spår som sagt.
Jag idag kan vara rätt så osäker på mig själv ibland, då jag blev lämnad ensam utan vänner började jag tro på allt som sas & skrevs om mig... Så ja, jag kan vara rätt osäker.
Om du var en utav dem som läste honbah.com och kände dig provocerad och kanske till och med slängde in någon kommentar någongång så vill jag bara säga att jag skrattade väldigt mycket åt er så korkade ni var... nästan ingenting utav de som jag skrev var sant. Men som sagt i dont blame u... ;)
Här är några kommentarer utav mååånga på ett slumpat inlägg.. Enjoy ^^
Hädanefter
Nångång måste det ju sluta bra, eller hur?
När man är nere, alltså riktigt nere, så känns det ju som att allt är över. Som om ingenting kommer att ordna sig.
Men på något sätt har man alltid tagit sig upp ifrån sängen, man har alltid känt en gnista igen. Förr eller senare så gör man helt enkelt det. Utan att du riktigt tänker på det så har du leendet på dina läppar igen.
När man är nere, alltså riktigt nere, så känns det ju som att allt är över. Som om ingenting kommer att ordna sig.
Men på något sätt har man alltid tagit sig upp ifrån sängen, man har alltid känt en gnista igen. Förr eller senare så gör man helt enkelt det. Utan att du riktigt tänker på det så har du leendet på dina läppar igen.
Man kommer att falla så många gånger i sitt liv, du kommer säkert inte ens komma ihåg den gången du grät över de och de om några år, men just i den stunden så känns det som att jorden har gått under.
Vi alla har en känsla av att falla. Efter regn kommer solsken, så är det ju. Men det jag vill även få fram är att det är som ett kretslopp, efter solskenet kommer även regnet igen. Och då var vi ju där på ruta ett igen.
Varje gång känns det lika jävla förjävligt.
Jag är där just nu, på ruta ett alltså och har varit här ett tag som jag har skrivit om tidigare.
Ingenting är roligt, känner bara för att ligga här i min säng och aldrig stiga upp.
Vi ses till våren skulle jag vilja säga!?
Snart är jag tillbaka till mitt gamla vanliga livsglada jag. Hoppas ja.
Det är mycket som spelar in varför jag känner såhär, eller egentligen inte. Typ ingenting faktskt, inget som jag brukade bry mig om för något år sedan. Satan så känslig jag har blivit. Shame on me.
Det är mycket som spelar in varför jag känner såhär, eller egentligen inte. Typ ingenting faktskt, inget som jag brukade bry mig om för något år sedan. Satan så känslig jag har blivit. Shame on me.
Hädanefter ska jag bli mjukare och mer öppen för mina vänner, dock ska jag vara så äckligt jävla kall emot killar and shit like that. Fuck it, im done. Booooyah!
gammalbild
Rebecca & Fiona
Den största höjdpunkten på hela dagen idag var när Brännbollsyran släpte bomben på deras instagram. Bomben var att Rebecca & Fiona kommer att spela på Yran nästa år!!
Befann mig på min prao när jag fick reda på detta, fick världens livsrus som jag inte kännt på mycket länge!
För er som inte vet så är Rebecca & Fiona mina största idoler, aaaaaavgudar verkligen båda två!!
Befann mig på min prao när jag fick reda på detta, fick världens livsrus som jag inte kännt på mycket länge!
För er som inte vet så är Rebecca & Fiona mina största idoler, aaaaaavgudar verkligen båda två!!
Vet inte vad jag kommer att göra då jag ser dem nästa år, kommer aningen börja cp-gråta eller så kommer jag att svimma..
