idag, den 13 september 2012 firar jag och min underbara häst 1 år tillsammans.

idag har jag ägt den här vita skönheten i 1 helt år.

jag som 13 åring, år 2011 köpte en häst som var vit och 18 år gammal.

under hennes liv hade ingenting hänt, hon var varken utbildad eller riden knappt någonting alls.

idag är jag 14 år gammal och bella är 19, det har hänt en hel del sedan ett år tillbaka, och de är inte bara en liten del utan en mega stor förändring. och inte bara på bella utan även på mig.

även om bella inte kunde ett smack förutom att gallopera har hon varit en jätte bra läromästare trotts allt, och vi har utvecklats jätte mycket under 365 dagar. gud det låter så sjukt lite..

de personer som sett mig och bella från den dagen hon blev min tills idag vet lika mycket som jag att de skett väldigt mycke ändringar.

av en slump hittade jag den här hästen. det var sommaren 2011 som jag hade tagit de stora bestlutet att låta någon annan ryttare ta över min gamla häst macken. de var den sommaren jag mamma & frida var ute på våra horsetripar och provred hästar hit och dit.

jag var ute efter den rätta hästen, jag provred många fina och trevliga hästar.

tillslut så hade jag provridit så många så jag kunde gå in på en slumpmässig annons på en häst och rabbla upp en hel historia om hur hästen var.

Jag ville hur som helst provrida så många som möjligt för att hitta den rätta, och då när vi lika gärna var ute på någon horsetrip så var vi väl runt lycksele hållet och då berättade mamma att de fanns nån arabkorsning här, jag kikade på annonsen och de var fan den fulaste hästrackarn ja sett. nä men en fulare arabkorsning trodde jag aldrig att jag hade sett.

men jag drog dit ändå och kikade på henne, och jag föll som att jag hade blivit knuffat ut för ett stup.

hon var en utav de "fulaste" hästarna att rida, men hon hade de lilla extra som ingen av de alla hundra hästar hade.

jag provred den där hästen 3 gånger innan jag köpte den där stjärnkikaren, som var för ett år sedan.

(bellas annons bild, blir man sugen eller ..? )

Det var bara en slump att jag ens tittade på henne, det var ödet.

och nu idag kan jag inte tänka mig en dag utan den här hästen, hon är de bästa som finns över allt annat.

att den där hästen gick som en kamel (som hon t.o.m blev kallad), var 18 år gammal och kunde ingenting, sket jag i, för de kändes bara så rätt att de var i våran hage som hon hörde hemma i.

skulle kunna skriva hur mycket som hellst om henne, men iallfall tänkte jag lägga ut lite gamla och nyare bilder på oss så får ni se lite hur vi utvecklats!

Vi börjar ifrån början, för ett år sen alltså.