Just nu är jag påväg hem ifrån Lycksele. Denna helg har jag spenderat i Storuman med underbara vänner som får mig att må så himla bra!
Imorse lämnade jag och vanja Storuman och åkte till Lycksele. Har varit där sedan tolv tiden och nu har jag precis åkt.

Någonting som jag har börjat tänka på väldigt mycket de senaste dagarna/veckorna är att jag faktiskt inte har varit i Sorsele sedan jag flyttade där ifrån som var nu för mer än ett halv år sedan.
Jag kan än inte kalla Skellefteå/burträsk/sidbergsliden för mitt hem. Det är inte mitt hem.
Det känns som att jag bara är borta för ett "litet" tag och sedan ska jag hem, till Sorsele.
Men jag har insett att de är faktiskt inte så.
Jag har lämnat Sorsele för gott.
Och ska jag vara ärlig så saknar jag det.
Hur mycket jag än hatade det och ville där ifrån så är det fortfarande mitt hem.
Och det kommer aldrig Skellefteå att vara.

Jag passerade just en skylt som pekade åt vänster där det stog "Sorsele 11 mil" de kändes som att jag skulle hem, men så svängde bussen åt höger. Och jag kom på att jag bor faktiskt inte där längre. Jag har packat mina saker och lämnat mitt hem.

Fäller några tårar för jag har en så enorm hem längtan. Jag vill bara hem..