Lite som jag måste få ur mig
Visst så skrattar jag, jag har varit glad. Jag har vänner, jag är inte helt lost. Men det är någonting så bara trycker ner mig, innerst inne så vet jag inte vart jag ska ta vägen.
Helt plötsligt vill jag bara sätta mig ner framför alla och gråta, men jag har ingen aning om vad fan jag gråter över.
Visst, det har hänt mycket på senaste tiden, jag har varit på många möten i skolan på grund utav mobbning.
Men den mobbningen som har skett har inte tagit så mycket på mig psykiskt eller fysiskt, jag har mest bara tyckt att det har varit irriterande och jobbigt.
Om en person jag inte känner eller en person som jag inte bryr mig om gör något emot mig så bryr jag mig inte särskillt mycket. Jag bryr mig faktiskt inte ett piss.
Jag har gått på den här skolan i Burträsk i snart 1 och ett halvt år och det är endast 2 personer på hela skolan som känner mig på riktigt. Och det är Matilda & Hampus. Menar inte nu att jag inte har fler kompisar, det har jag.
Men det är endast de två personerna som är mina riktiga vänner, som jag kan berätta saker för & som vet hur jag är. De enda personerna som jag kan umgås själva med efter skolan.
Jag är så förbannat jävla rädd för att skapa nya riktiga vänner. Jag är så jävla rädd för att släppa in folk innanför min stenhårda jävla bubbla.
Det är likadant på SRK där jag rider, jag känner inte en kotte där påriktigt och jag har ändå ridit där i snart 1 år. Its killing me.
Jag vill lära känna alla då alla verkar vara riktigt roliga och snälla, men jag kan inte och jag vågar helt enkelt inte.
Jag vill så jävla gärna kunna prata med vem som helst och lära känna mer personer och visa vem jag är, jag vill mer än ALLT kunna åka på vilken träning eller tävling som helst. Men jag är så förbannat jävla rädd för att göra bort mig, så ja kan helt enkelt inte.
Det är där allt sitter. punkt.
Ida, du är så duktig mes hästarna och du behöver inte vara rädd att göra bort dig. Jag tycker att du är så duktig och mycket bättre än mig! Och mig kan du alltid prata med, det måste du veta! Hoppas du mår bättre så fort som möjligt, kraaaam <3
Du är en jättefin tjej Ida, både på insidan och utsidan. Glöm inte det. Vi måste fixa en tjejkväll snart med tjejerna i klassen.
Kram <33
Int för att vi känn varann just nå men ja måst ba säga att du ä en grymt stark person, glöm inte de! Å glöm heller inte att man inte alltid måste vara stark! Du är grym me hästarna de ja sett på bloggen å filmer och man blir så inspirerad när man får se det.
VÅGA TRO PÅ DIG SJÄLV! Snälla nån ja ramla av på en tävling i skellefteå, hoppar banor utan stigbyglar å är överallt förutom i balans i sadeln men vafan, man måst int alltid va perfekt.
Ja va också livrädd för i princip allt förut men ja ha insett att ja dö int av att bjuda på mig själv å jag är en sån person som hellre har kontakt me personer " på min nivå" å me de menar ja sånna som kan göra bort sig å som kan göra fel, för det är HELT OKEJ! Snobbar som aldrig har ens ett spån i hovskägget å aldrig gör fel utan det är nån annans eller hästens fel, kan ba slänga sig i väggen.. Oj nu spårade min kommentar som ja tänkte sku va typ 5 ord.. ;)
Hoppas de blir bättre snart!<3
