Idag så red jag och Annie ut i skogen, det var första gången Annie red ut utan att någon gick med henne. 
Hon har ju blivit så sjukt duktig så jag tyckte inte att det skulle vara några störra problem om vi travade och galopperade. 
Jag red Mojje, han ska ju snart säljas ( buuhuu... :( ) så jag vill spendera lite tid med honom nu innan han säljs..
Iallafall så gick turen så himla bra, vi galopperade och travade riktigt mycket. Det var bara på hemvägen som Mosse blev himla pigg så Annie gled åt sidan. Det var första gången jag tröstade ett barn faktiskt.. Fast när jag berättade för mamma när jag kom hem hur jag tröstade Annie så tog inte mamma de som någon tröst. 
Annie satt på marken och små grät medans jag sa åt henne att det inte alls gjorde ont i huvudet och bad henne göra några upphopp. Det var min tröst! Funkade jätte bra, det fick henne att börja skratta sedan så ville hon rida Mojje (storhäst) och sedan hoppade hon upp på Mosse och travade som inget hade hänt! 

När man ser själv att det inte gick någon större fara i själva fallet så tycker jag man inte ska börja och puttinutta med barnet, då blir det så himla mycket mera dramatiskt och barnet kan då tycka att fallet var mycket värre än vad det egentligen var.

Efteråt bakade jag och Annie hennes favorit kakor som avramlings fika, Chocklad-cornflakes. 
Det är faktiskt väldigt roligt att ha Annie i stallet, det blir så himla mycket mera levande.
Förut har det ju i princip bara varit jag som har varit i stallet och donat, ridit själv varje dag och bara haft stallkatten att prata med. Fattar ni hur tråkigt det är alla dagar i veckan? Några få undantag då Lina är där, men nu har hon ju inte haft någon ridbar häst på länge. Jag råkade ju visst ta en viss häst ifrån henne... Oppps.. Hehe...
Har iallafall blivit less på att vara ensam! Nu är Annie och hennes mamma där rätt ofta så jag har någon att rida och prata med.