Hela mitt liv har jag alltid älskat smink, redan när jag gick på dagis ville jag bära smink. Kanske inte de lämpligaste men det var verkligen så. Sedan när jag var runt 10 kanske så var denna "fjortis tid" inne då alla tjejer sprang runt med blont uppruffsat hår, idomin på läpparna vitögonskugga längst in vid ögonen och såklart massor utav fondation och brunt puder. Såklart så såg till och med jag ut så, vid 10 års ålder. Hehe tur de flesta växt ifrån den tiden!!

 

Jag tycker fortfarande om att sminka mig, det är verkligen något jag tycker är roligt! Dock så är jag inte beroeende utav smink, vilket man faktiskt kan bli. De dagar man måste sminka sig för att visa sig bland folk, ja då är man beroeende! Jag kan gå osminkad i stortsätt överallt och ändå trivas, och det känns jätte skönt!
Jag sminkar mig oftast för att jag som sagt tycker att det är roligt men även för att få en liten ego-boost!

Jag har fått i uppdrag att sminka min kompis till hennes student nu i år, kommer bli jätte roligt! 
Men är lite nervös faktiskt, det är inte lika lätt att sminka andra som sig själv...