torsdag

hejsan allihopa!
har svarat nu på en lite små irriterad kommentar som gjorde mig lite små sur. men jag ska försöka lämna den.
förstår bara inte hur folk kan slänga in en kommentar i min blogg om hur jag ska rida min häst bättre ? visst finns de grejer, väldigt många grejer jag behöver träna på. de vet jag. men när inte personen träffat bella i verkligheten eller vet ett smack om hur hon är att rida så tycker jag inte att de är något man ska kommentera över.
för hade den här personen någon gång suttit på min häst, så hade den aldrig kommenterat. för då hade den redan haft svaret..
visst det är lätt att leta fel och kommentera det. men jag tyckte det bara var onödigt. de är verkligen inte sånt jag vill höra nu när hon blivit sjuk..

idag är det torsdag iallafall, en sen eftermiddag.
idag komme jag hem vid halv 5 ungefär då stack jag och lina ut till stallet efter ett tag och tog där in först bella och brunis. jag tänkte ta och rida brunis och ha bella på släp/(handhäst) 
lina tog och skrittade barbacka på gulden.

det gick hyfsat att ha med båda idag, brunis ville gärna sick-sacka på rackbersvägen (grusväg) 
och bella visste inte riktigt vart hon skulle lägga sig. jag blir bara så less på henne ibland då jag har med henne på släp och sen ska hon försöka springa in i brunis eller framför. men jag håller på att lära henne lite mer avstånd ifrån honom vilket går sådär.
vi travade lite så dom båda skulle få springa lite.

när vi kom tillbaka till gården tog mamma & conny hand om bella då jag tänkte rida brunis lite mer på gårdsplanen. och jag tänkte kräva av honom någon enstaka sänkning då jag aldrig fått det av honom förut. har aldrig ridit brunis i form. han är ju ett stort kraftigt kallblod.
vi började att göra slalom mellan våra buskar som vi har på vår gårds rondell bara för att mjuka upp honom. sedan ökade jag till att få honom att göra några skänkelviks steg emot buskarna i varje volt om ni förstår hur jag menar bara för att få honom att tänka lite. 
sedan red jag bara på i volter. efter vägen lite. tränade någon enstakad galoppfatting.
och tillslut så satt de där. han gick i form. jag skrek på mamma och den där synen och känslan då han verkigen sänkte sig neråt... alltså jag och mamma höll på att tappa hakan. 
jag har fortfarande kvar känslan..
 
nu på lördag ska jag och lina fota varandra lite då vi rider så ni får bilder då!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0